släpp inte kortet

Lars Winnerbäck, turnépremiär, Linköping sommaren 2010

Hastigt och lustigt fick jag åka till Linköping i somras för att gå på turnépremiär. Åkte med Sofia Persson på Expressens Nöje, åt en jätteromantisk middag på en jätteromantiskt pizzeria, lokaliserade platsen och gick in. Vi drog runt och gjorde lite mingel och konserter och så där och så stod jag längst bak när konserten var slut. Jag tänkte att jag inte riktigt hade något som ramade in hela grejen och så drar karln iväg ett fyrverkeri.
Perfekt var min tanke och vi gick till bilen för att skicka hem allt material. Jag ska precis sätta mig när jag kommer på att jag glömt något i bakluckan, i samma rörelse som jag gör för att komma ur bilen tappar jag minneskorten som jag har i handen. Det ena ligger på sätet men det andra är borta. Puts väck. Helt borta.

Till slut kommer jag fram till att det åkt ner i ventilationen, där det kommer luft som blåser på framrutan.
Sofia lugnar, Nunstedt som recenserar säger också att allt kommer bli bra, men inom mig var det kris.
Lyckligtvis fanns det bilder på det andra kortet, men de bästa bilderna var inte där. De låg mjukt nerbäddade i ventilationstrumman på bilen.
Och vilket nummer ringer man kl. 01 för att få hjälp med borttappade minneskort?


Efter några dagar tog jag mod till mig och började ringa pinsamma samtal till Saabs olika verkstäder som lät ungefär så här:
– Jag har råkat... (och en lång förklaring av vad som hänt).
– Vadå, har du släppt ner minneskortet?
– Nej nej inte släppt, men tappat...
– Ja du, jag får kolla och ringa upp dig.
Ingen ringde upp.

Men en expertig storebror förklarade att jag borde ta en stållinjal och dra mellan fönstret och instrumentbrädan, där den kunde ligga. Och där var det. Ett kort med helt meningslösa bilder, men ett skönt minne för framtiden.