nyhetsintaget.

alltså nyheter om sverige i sverige är väldigt knappt för mig just nu.
med sega uppkopplingar kan DNs hemsida ta minuter att ladda.

nu befinner jag mig mitt i en turistort. som mallis fast på thailändska.
det går att köpa två stycken stora svenska kvällstidningar här.

men för första gången under resan kunde jag i morse äta en lång frukost. inga saker att åka till eller tider att passa. givetvis kom jag över ett exemplar av tidning.
den var några dagar gammal och handlade mest om karolina klüfs avhopp från 7-kampen.

strax efter kom krönikan, handlade om modebloggar. totalintressant ämne.
jag bytte rad och såg att liza marklund stått för orden.

jag vill inte ägna mig åt personangrepp. därför tänker jag inte hedra ovannämnde kvinna med namn igen men banne mig vad trist hon skriver. jag läste ett stycke, fick skölja ansiktet med isvatten för att inte somna och han tänka tanken att snart skriver hon väl något som kommer gagna henne själv. konserverad gröt varianten.
tre bilder fanns med. en på en modebloggare, en till på en modebloggare och sist kvinnans dotter.
ja för är också inblandad i historien om modebloggeri. det finns nog någon skribent i världen som inte vill skriva om barnens internetbedrifter. släpp gärna fram så sverige får skåda.

fantastiskt, viggo cavling börja skriva om någon kusins dotters fotbollslag eller nåt. följa med strömmen liksom.

snart kommer väl någon föreslå att författarinnan ska få nobels litteraturpris.
det vore väl en jättebra idé. tänk den gärna igen.

sådan far sådan son

jag minns det tydligt.

vi skulle hälsa på farmor. det fanns en portvakt där hon bodde.
vi skulle tåga in, men stoppades av vakten som undrade vart vi skulle.

– aa fuck off, sa min käre far.
sen tågade han in och vi efter.

nu använder jag mig av den taktiken i thailand.
exempel:
en fullproppad buss kommer åkande. jag vill hoppa på.
chauffören slåt ut med armarna. det är fullt menar han.
– aa fuck off, säger jag.
sen får jag genast plats. ofta plats så jag kan ligga ner om jag behagar.

på djupet

jag träffar en smått förvirrad mathias på en hemlig plats. en fiktiv plats vill han kalla det. bara jag inte nämner koh phan-gan är han nöjd.
– säg att vi träffas på baksidan av brännkyrka gymnasium, säger han. det låter bra, skriv att vi inte kunde träffas i bowlinghallen för att alla platser var upptagna.

mathias berättar om baksidan av sitt brännkyrka. han ville alltid gå där när han var i gymnasieålder. men det hann han inte eftersom han tog över sin styvkusins mormors budfirma. anna-gretas plast hette den.
de fick aldrig några kunder eftersom ingen förknippar bud med plast. men det verkar inte bekomma honom. han fortsätter att berätta om dagarna bakom gymnasiet. om hur budbilen stod parkerad bakom honom, alltid med en ruta nervevad så han kunde höra p1 i bakgrunden. mathias brukade ta med sig donuts som han gjort själv. om han slog på stort och köpte donuts valde han alltid de med boston creme fyllning. en gång försökte han göra egen sådan fyllning men misstog sig när han fyllde sin munk med skokrämen boston creme. det blev inte lika gott.

– inget var så bra som att lyssna på karlavagnen på radio, säger mathias drömmande. kl. 22.30 när bruset från E4 som går förbi var som behagligast.
Anledningen till att jag träffar mathias är för den resa han påstår sig göra.
– Berätta om din resa, ber jag.
–Ett ögonblick, säger han.
Ur fickan fiskar han upp en sliten burk med mintpastiller av märket ozon. Han skakar burken, hårdare och hårdare, tills en alltför stor pastill ramlar ut. Det är inte alls en originaltablett utan en flourtablett han stoppat i alldelles själv. Sen kastar han upp den i luften och fångar den i munnen. Eller det var nog tanken, han missar munnen, tabletten ramlar ner för berget vi sitter på och han får skaka ut en ny ur burken.
–Banansmak, säger mathias och slickar sig om munnen utan att bjuda.
Sen berättar han hela historien. Egentligen ska han befinna sig i ett land i mellanöstern. Men nu är han ju på "hemlig" ort. Istället har han skickat sin lillebror Kotten till mellanöstern.
–Ja han fick heta Kotten eftersom han älskade kottar när han var liten, mullrar mathias till ett skratt.
Kotten är väldigt lik sin bror och de har tillsammans lyckats lura mathias lärare. Kotten ville lära sig magdans och mathias ville skriva sina memoarer. De bytte plats helt enkelt.

För att klara livhanken har mathias utgett sig för att vara reklamare och fick ett jobb. För företaget Sensodyne gjorde han deras reklamfilm för Thailand.
–Det var pissenkelt. Jag coppade bara den svenska, säger han belåtet. Jag filmade med min digitalkamera inne på en tandläkarpraktik där en thailändsk snubbe fick säga bra saker om sensodyne. Sedan KLART.
Han borstar med händerna som om han haft smulor i handflatorna och ser nöjd ut. Nu kan han ju klara sig ekonomiskt medan han skriver sina memoarer. Boken skall heta "En livssubstans - bland molnen på tre ben".
–Får jag höra första stycket? frågar jag.
–Javisst, säger han.
Han tittar på mig, lägger huvudet på sned och läser ut i luften: "Jag är en kille på 20 jordsnurr".
Det blir tyst och jag väntar.
Mathias tittar på mig som om han glömt vad han gör. Sen vaknar han till liv.
–Ja jag tänkte att det är en bra början för att få unga läsare! triumferar han.
–Men är inte det konstigt att skriva sina memoarer i din ålder?
–Nej nej, jag vill ju berätta om hela min livstid!
–Ja precis, du är ju inte ens 27 år gammal, säger jag.

Mathias blir tyst och sur och börjar nynna ledmotivet till Falcon Crest. Då frågar jag om han har någon partner. Det har han inte men han skulle vilja ha en tjej och hon ska heta Linnea. Han berättar att han ska uppvakta henne på en innebandymatch och att han ska fria på ett knä när hela den fullsatta innebandyhallen tittar på.
–Jag är svag för skyddsglasögon, fnittrar han fram och fortsätter. Så jag vill att hon ska vara kemist. Gärna hålla på med jäst och svampar.
Sedan hinner vi inte mer av intervjun. Mathias lämnar mig bara. Han går och när jag tittat upp från mitt block är han borta.

Förtrösta inte, jag ska försöka leta upp honom igen.

just nu befinner jag mig i sodra delar av thailand.

letar med ljus och lykta efter en mathias, han ska intervjuas.
jag har hort rykten om att han ar pa koh phangan. sa dar ar jag nu.

det ska bli spannande for er att fa lasa intrevjun senare.

hej bkk

ja nu är jag i bangkok igen.

i närheten av mig står en vakt. en sådan där säkerhetsman som ska kunna hjälpa dig i nöd.
just nu står han och gör läten. han låter som en brunstig tjur. han tar i från magen, lyfter huvudet, tittar uppåt och utstöter läten.
han står på samma ställe, lutad mot ett staket.
detta ställe är dessutom under tak men han har ständigt solglasögon på sig.
i en krissituation skulle han gå av på mitten av vinddraget från när tjyvarna flyr.

tyvärr måste jag säga att jag inte känner mig tryggare med hans närvaro. han ser ut att vara 8653 år gammal. han är en relik från egyptens mumier.
när de byggde pyramiderna och balsamerade kroppar kunde de säga att
– ja han kommer ju vara välbevarad för eftervärlden.
ja det stämde ju för han gå ju runt här just nu.

vissa saker önskar du dig hela livet. vissa saker får du, andra inte.

ibland kan jag stå i timmar och låtsas steka framför spegeln.

sen småskrattar jag åt mig själv. skrockar lite, tar mig på huvudet och fnissar fram ett
– ho ho, ibland är du bara för rolig robin.

allt gick bra i burma mamma!

från att vara utomlands har jag varit utomlands igen.

man måste göra det om man ska stanna en längre tid.
i thailand finns det 10243 olika sätt att förnya sitt visum. men vi klev över gränsen till burma.
vi kunde gå över en bro och komma in i ett nytt land, de som inte har det lika lätt tog sig över floden bredvid bron på stora bilringar.

när du kommer till den burmesiska gränsstationen möts du av spioner eller vad de nu vill kalla sig. de frågar frågor av alla de slag och vill gärna veta exakt vad du ska göra. i och med att mitt mål var att få burma på bild klädde jag mig turistigt, tömde kameraväskan på allt förutom kameran med en optik och låtsades vara glad turist dum nog att ha kameran på magen i en passkontroll.

när jag började ta bilder på en vägspärr med tagtråd och grejer fick en man i strikt, tajt militäruniform nog och viftade åt oss att vända.
–je suis un kle fatigue, ropade jag åt honom och sprang därifrån.

jag vet inte vad du har för bild av ett flyktingläger.
int heller vet jag vad du tycker om det. nu har jag fått bilda min egen uppfattning.

lite speciella förhållden gjorde att vi fick tillbringa lång tid åt väntan. men det jag såg är inte någonstans du vill bo.
60000 människor på en inhägnad plats gjord för 35000 och vissa problem kommer uppstå.
vi fick inte se allt, ganska begränsat faktiskt.
men det var intressant, väldigt.

givetvis finns det en marknad i staden.
man kan kryssa mellan levande grodor och t-shirtar.
sara letade efter ett par flip-flop. hon hittade inga.
"jag letar efter ett par lite ljusa tror jag", sade hon.

gränslandet

thailand har plötsligt bytt skepnad.

det räckte med att åka norrut, mot gränsen till burma.
här träffar vi människor som gör väldigt mycket för burmesiska flyktingar.
staden som vi är i, Mae Sot, är en liten stad med en stor historia.

en av tre möjliga övergångar till burma gör att det finns en stor mängd burmeser som jobbar (läs försöker överleva) efter att ha flytt burma.
men alla vi träffar har hoppet kvar och kämpar vidare vilket gör våra möten mer inspirerande än snyftiga.
inte så att jag vill åka ner till phuket och börja måla plakat om saken men det är en tankeställare att komma hit.

gänget och jag

vi lärde känna varandra i bangkok, sen spelade vi in en skiva.
så här såg konvolutet ut, mitt huvud syns nästan inte bakom mannen längst till vänster.
vi kom fram till att det var bäst så.

vi var på ett ställe för ett tag sedan som tog bättre betalt än många andra ställen i Bangkok för mat ock dryck.
59 våningar och två trappor upp så fick vi en ganska bra utsikt.

dock undrar jag över toaletten. notera vikningen av pappret.
dual toilett eller vad jag ska kalla det.
du kan sitta länge i alla fall.

vem var han?

vi har åkt buss till norra delarna av Thailand.
resan gick bra men jag funderade över en sak under färden.

Sigvard Marjasin, vad gjorde han?
jag tror att han var landshövding en sväng och jag vet att han klippte kvitton.
det är den fåordiga kännedom jag har om honom. han var, kreativ, men har han gjort något mer?

hiss

det är spännande att åka hiss.

det finns knappar för att kunna öppna och stänga dörrarna snabbare i hissen.
som om det inte gick tillräckligt snabbt.

står du då i en hiss med mkt folk i och två dörrar i hissen blir det kul när en stressad thailändare står vi varsin dörr och vill att just deras dörr ska öppnas eller stängas fortare.

många frågar mig hur det går till.

jag vet inte, svarar jag. det bara kommer till mig.
jag ÄR konst.

val

det är val i Thailand i dag.

Blåval

Inte premiärministerval, regeringsval kan man kanske säga.
De thailändare jag frågat säger; "something about government".
På CNN har de inte sagt något om valet när jag har kollat
Thailändsk TV är svårare att förstå...

Det som jag kan märka av valet är att det råder alkoholföbud. I hela landet.
Från 18.00 igår till 24.00 i dag.

Tänk om Fredrik skulle bestämma sig för att göra så.

sara: vilka konstiga öron du har?
jag: va? du har konstiga öron.
sara: nej mina är jättefina.
tystnad
sara: man skulle nästan kunna tro att jag jag har opererat öron. så fina är dom.

japp, tanken är att vi ska bli vuxna.

så är det i smogen

det som syns som i en dimma är Bangkok centrum.
smog tror jag de kallar det.