på djupet

jag träffar en smått förvirrad mathias på en hemlig plats. en fiktiv plats vill han kalla det. bara jag inte nämner koh phan-gan är han nöjd.
– säg att vi träffas på baksidan av brännkyrka gymnasium, säger han. det låter bra, skriv att vi inte kunde träffas i bowlinghallen för att alla platser var upptagna.

mathias berättar om baksidan av sitt brännkyrka. han ville alltid gå där när han var i gymnasieålder. men det hann han inte eftersom han tog över sin styvkusins mormors budfirma. anna-gretas plast hette den.
de fick aldrig några kunder eftersom ingen förknippar bud med plast. men det verkar inte bekomma honom. han fortsätter att berätta om dagarna bakom gymnasiet. om hur budbilen stod parkerad bakom honom, alltid med en ruta nervevad så han kunde höra p1 i bakgrunden. mathias brukade ta med sig donuts som han gjort själv. om han slog på stort och köpte donuts valde han alltid de med boston creme fyllning. en gång försökte han göra egen sådan fyllning men misstog sig när han fyllde sin munk med skokrämen boston creme. det blev inte lika gott.

– inget var så bra som att lyssna på karlavagnen på radio, säger mathias drömmande. kl. 22.30 när bruset från E4 som går förbi var som behagligast.
Anledningen till att jag träffar mathias är för den resa han påstår sig göra.
– Berätta om din resa, ber jag.
–Ett ögonblick, säger han.
Ur fickan fiskar han upp en sliten burk med mintpastiller av märket ozon. Han skakar burken, hårdare och hårdare, tills en alltför stor pastill ramlar ut. Det är inte alls en originaltablett utan en flourtablett han stoppat i alldelles själv. Sen kastar han upp den i luften och fångar den i munnen. Eller det var nog tanken, han missar munnen, tabletten ramlar ner för berget vi sitter på och han får skaka ut en ny ur burken.
–Banansmak, säger mathias och slickar sig om munnen utan att bjuda.
Sen berättar han hela historien. Egentligen ska han befinna sig i ett land i mellanöstern. Men nu är han ju på "hemlig" ort. Istället har han skickat sin lillebror Kotten till mellanöstern.
–Ja han fick heta Kotten eftersom han älskade kottar när han var liten, mullrar mathias till ett skratt.
Kotten är väldigt lik sin bror och de har tillsammans lyckats lura mathias lärare. Kotten ville lära sig magdans och mathias ville skriva sina memoarer. De bytte plats helt enkelt.

För att klara livhanken har mathias utgett sig för att vara reklamare och fick ett jobb. För företaget Sensodyne gjorde han deras reklamfilm för Thailand.
–Det var pissenkelt. Jag coppade bara den svenska, säger han belåtet. Jag filmade med min digitalkamera inne på en tandläkarpraktik där en thailändsk snubbe fick säga bra saker om sensodyne. Sedan KLART.
Han borstar med händerna som om han haft smulor i handflatorna och ser nöjd ut. Nu kan han ju klara sig ekonomiskt medan han skriver sina memoarer. Boken skall heta "En livssubstans - bland molnen på tre ben".
–Får jag höra första stycket? frågar jag.
–Javisst, säger han.
Han tittar på mig, lägger huvudet på sned och läser ut i luften: "Jag är en kille på 20 jordsnurr".
Det blir tyst och jag väntar.
Mathias tittar på mig som om han glömt vad han gör. Sen vaknar han till liv.
–Ja jag tänkte att det är en bra början för att få unga läsare! triumferar han.
–Men är inte det konstigt att skriva sina memoarer i din ålder?
–Nej nej, jag vill ju berätta om hela min livstid!
–Ja precis, du är ju inte ens 27 år gammal, säger jag.

Mathias blir tyst och sur och börjar nynna ledmotivet till Falcon Crest. Då frågar jag om han har någon partner. Det har han inte men han skulle vilja ha en tjej och hon ska heta Linnea. Han berättar att han ska uppvakta henne på en innebandymatch och att han ska fria på ett knä när hela den fullsatta innebandyhallen tittar på.
–Jag är svag för skyddsglasögon, fnittrar han fram och fortsätter. Så jag vill att hon ska vara kemist. Gärna hålla på med jäst och svampar.
Sedan hinner vi inte mer av intervjun. Mathias lämnar mig bara. Han går och när jag tittat upp från mitt block är han borta.

Förtrösta inte, jag ska försöka leta upp honom igen.